Så igår 22.20 fick han sin första flaska med ersättning, inte alls i närheten så mycket som han skulle äta enligt tabellen, men en skvätt i alla fall. 03.20 vaknade han första gången efter det och ville äta. Han har aldrig sovit så länge förut, han brukar ju äta med 1-2 timmars mellanrum.
Men vid den tidpunkten hade jag fått lite mjölk i brösten så han fick amma. Sen ammade han en gång i timmen efter det.
Jag har försökt pumpa också men jag får inte ut något. Efter 15 minuters pumpande så hade jag fått ur 1 ml, lönlöst.
Att ge honom den första flaskan var underbart och förskräckligt på samma gång. Jag som äntligen har känt att amningen funkar efter att jag fått antibiotikan så smärtan försvann, att vänja mig vid tanken att amma i minst 6 månader, och plötsligt tas det liksom bort, förskräckligt. Men sen att få se hur nöjd han blev när han fick ersättning, att få se honom bli mätt och somna av maten, det var underbart.
Det såg ut som att det var fridfullt för dig att kunna amma. Men att amma hela tiden och han är inte nöjd ändå, är ju helt förkastligt. Det är verkligen inget fel i det, alla är så olika. Du är inte ensam om det. Att se sitt barn nöjd och må gott är det viktigaste. Åhh så får jag ge han flaska, he he. Lycklig mormor är väl också det bästa som finns, ha ha ha. Kram <3
skriven