cirkuscil

Igår var det dags för kalas. Alfons fyller 7 år idag men det passar oftast bäst för alla med kalas på en helg så det fick bli en dag tidigare. 

Det var ett kalas med familj och våra närmaste. Totalt 13 vuxna, 2 tonåringar, 6 barn och en bebis. 

På morgonen under ballonguppblåsningen frågade Alfons vilka som skulle komma. Och eftersom jag inte kan prata samtidigt som jag blåser ballonger så blev mitt svar lite mer kortfattat. "Typ familj och våra närmaste". Han blev nöjd med svaret och blev tyst. Liksom lugnet före stormen-tyst. Och plötsligt häver han ur sig det svåraste samtalsämnet vi har... Hans biologiska pappa, som vi inte har hört av på fem och ett halvt år. Ungefär så här lät samtalet.

Alfons: Kommer min riktiga pappa också?

Jag: (lite chockad) nä

Alfons: Just ja, han vill ju inte träffa mig.

Jag: Ehm nja...

Alfons: Är det för att han inte tycker om mig? 

Jag: Jag tror absolut att han tycker om dig men jag tror inte att han mår så bra. 

Alfons: Är han kär i dig mamma?

Jag: Nä det är han inte.

Alfons: Är det för att han inte tycker om mig som gör att han inte vill träffa dig? 

Jag: Nä älskade du. Han sa alltid hur mycket han älskade dig innan han slutade höra av sig. Han älskade dig så enormt mycket och det tror jag att han gör fortfarande, men han mår nog kanske inte så bra just nu.

Som sagt, det är ett svårt samtalsämne, av flera anledningar.  Först och främst så vet jag inte varför han inte vill träffa honom. Sen så är jag ledsen över att Alfons ens ska behöva tänka på varför hans pappa övergav honom. Jag har inte tänkt säga ett enda ont ord om honom, för om han någon gång skulle ångra sig och vilja bygga upp en relation med Alfons så har jag inte påverkat något negativt. 

Efter detta samtal så insåg jag hur mycket han funderar på sin biologiska pappa. Och att han skuldbelägger sig själv är ganska uppenbart. Det gör mig så upprörd. 

Sen skulle det bli stojigt och mycket folk. Vilket inte är Alfons starkaste sida i och med hans autism. Han har 3 flyktvägar. Spel, tv eller mig. I den ordningen också.

I flera dagar har jag förberett honom på att han ska sitta framför tårtan, alla kommer sjunga och titta på honom och sen kan hab blåsa ut ljusen. Sen ska vi fika.

Jag visste att det skulle bli jobbigt för honom men han skötte det bra.

Sen kunde man bara se honom framför tv:n och spel. Normalt hade han inte fått spela så mycket, men eftersom att han inte kan hantera mycket folk så lät jag honom placera sig där. 

Sen när det blev tomt i huset fick vi prata lite, han var nöjd med alla presenter och även om det tog en stund så kunde han komma ihåg allt han hade fått. 

Tack alla för igår!